Nån sa fan vad hon är fräsch.
Esteten inom mig har tagit fram sina höstkjolar och kängor och firar järnet. Ikväll ska jag nog ha en liten ceremoni, mina Kraków-converse har mest troligt gjort sitt efter 1 år och 8 månaders trogen tjänst. Men det känns lagomt sorgligt.
Detta är dessutom mitt nya hår. Woho. Eller nåt. Mhm, nu ska jag ut och mysa.
Jag kan inte heller sluta lyssna på Pernilla Anderssons gamla dänga Johnny Cash och Nina P. Den är lagomt asbra.
Kommentarer
Trackback
