Evelina Persson

Ja, det är så det är: sista natten som norrlänning, sista natten i mitt gamla flickrum och sista natten i rimligt avstånd från hjärtat m.fl. Jag kan inte sova, ska upp 06.00 imorgon men det är så mycket tankar nu. Har jag någon taklampa? Undra vart tvättstugan är? Vad gör jag om jag inte trivs? Tänk om det skulle hända nåt, vad gör jag då? Kommer alla mina älsklingar i Umeå glömma bort mig? Ja, jag tänker så det knakar och imorgon ska jag spendera ca 10 timmar i en bil då jag får tänka hur mycket som helst. Sen ska jag låsa upp dörren till min lägenhet, mitt hem. Ett hem som jag inte kommer dela med någon utan som kommer vara bara mitt. Min kära mor frågade mig hur det känns att ha en så stor dag framför mig imorgon. Jag satt vid köksbordet, stirrade ut i regnet och kollade omkring mig. Jag svarade att det känns tråkigt och osäkert att åka ifrån alla kompisar, tryggheten, hjärtat och allt sånt där, men att det känns otroligt kul att få den här möjligheten att komma till något nytt, pröva sina vingar och bli självständig.