Evelina Persson

Ett sista farväl. Det var som så oförståeligt att stå där bredvid mina syskon framför kistan och veta att de som satt på främsta bänken inte har kvar sin älskade lillasyster. Och vi har inte kvar vår kusin. Det var så smärtsamt att höra hennes mor gråta hejdlöst över ett förlorat barn, höra hur prästen läste en dikt om hur vår herre lånat ut ett av sina barn till dem, för att sedan ta tillbaka det. Alltför tidigt. Det var mycket folk i kyrkan, man kunde höra alla snyftningar, speciellt från bänken bakom oss, där hennes närmsta kusiner satt. Usch. Så mycket sorg och smärta samlat under ett och samma tak.

Med det vill jag säga såhär:
för allt i världen, var rädd om era nära och kära! På en sekund är det bortryckta, helt utan anledning, helt utan mening. Och det gör så mycket ont. Tänk om man glömde bort att säga "jag älskar dig" till sin mamma sista gången man såg henne. Jag vet att jag aldrig skulle förlåta mig själv för det. Slutligen: var rädd om de som är värdefulla för er och ödsla inte energi på folk som inte förtjänar den. Och sist men inte minst, glöm inte bort att tala om för era nära och kära hur mycket ni tycker om dom och hur himla bra som är.

"Ni har ett rum i ert hjärta där Ann och alla minnen får vara. Snälla ni, stäng inte igen dörren."
Väl valda och mycket fina ord från begravningsgudstjänsten.