Usch
Egentligen vet jag inte vad jag kan säga. Just nu rymmer jag väl lite ifrån verkligheten och blundar för allt och hoppas på att allt ska va bra när jag öppnar mina ögon igen. Ungefär som nyss när jag somnade på soffan till hockeyn. Men det blev som inte bättre, allting är kvar. Tur att jag har några favoriter som kan ta hand om mig och som jag kan rymma bort till ett tag. Tack till er måste jag verkligen säga (även fast jag vet att ingen av er läser bloggen, men äsch).
Kommentarer
Trackback
