Och jag minns varför jag föll för dig, varför jag alltid föll för dig
Alltså, åhmingud, säger jag bara. Det pågår absolut ingenting utifrån sett, men jag står i så sjukt mycket, det är fan drama, trauma osvosv överallt! Överallt jag vänder mig händer grejer! Antingen så är jag en sån som ser konflikter, intriger och problem i allt, eller så är det andra som inte förstår allt jag ser. Men skitsamma, just nu är det kaos, inte bara för att folk beter sig som barn utan även för att datorer verkar inte alls vilja samarbeta med mig, jag har liiiiite för mycket att stå i som exempelvis PLUGGA, tvätta och börja packa ner mitt pick och pack i flyttkartonger.
Nu kan jag med gott samvete säga att jag verkligen ser fram emot flytten på alla plan. Förr tänkte jag liksom att jag skulle tappa mina kära vänner och så vidare, men nu har jag insett att det ligger till såhär: även ifall jag skulle flytta till Australien eller ligga nerfryst i en frysbox i 25 år så skulle jag fortfarande ha kvar mina vänner. Det är liksom inte ett avstånd som gör att människor går skiljda vägar, nej, det är något annat. Jag vet att jag har mina bästa i ryggen, och det är väl typ allt som behövs. Dock är det fruktansvärt tråkigt att inte kunna smyg-hitta på nånting spontant och mysigt en sen kväll "bara sådär". Nej, nu kommer det behöver planering och lite resande för att man ska kunna ses, men det gör inte så mycket. Det finns ju telefoner!
Kommentarer
Trackback
