Evelina Persson

Jag hade ett så fint samtal med en fin vän häromkvällen. Vi pratade om lite allt möjligt, mest djupa saker dock. Vi sa iallafall att gymnasietiden ska vara den bästa tiden i ens liv, ifall man ska tro dom äldre. Jag kan nog inte göra annat än att hålla med. Hur många nya vänner har man inte vunnit? Visst har man förlorat en hel drös också, men jag som tror på ödet försöker ta sådant med en klackspark (och intala mig själv att jag klarar mig bättre utan dem). Men största anledningen till varför dessa år har varit de bästa är, enligt mig, att man vuxit som person. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv att det är skrämmande, det får mig att tänka: vem fan trodde jag att jag var innan? Ja, jag har lärt mig vad jag prioriterar, vilken sorts människor som är bra för mig osv, men sen är det inte säkert att jag lever som jag lär, det är underligt. Igår funderade jag en massa, det var nog bra. Jag har blivit så filosofisk sista tiden, jag önskar att jag hade skrivit ner alla mina tankar. Äsch, vi ger upp djupheten för idag. Ikväll är det ju kulturnatta, röj eller vad? Jag har ju inte jättehöga förväntningar kan jag lova.