Evelina Persson

Det är konstigt sånt där. Ibland vill man bara att folk ska ge fan i en och verkligen skita i allt man gör, andra gånger vill man bli sedd, hörd och framför allt uppskattad. Man vill bara att någon ska säga varje dag hur jävla bra man är. Varför? Varför kan man inte bara titta på sig själv, fundera ut vad man åstadkommit och vara nöjd. Det är fan illa att man behöver andras bekräftelse för att känna sig nöjd. Men sån är jag. En bekräftelsehora. Frågan är varför man blir en sån. Föds man med den här egenskapen? Formas man av sin omgivning till att bli såhär? Eller har man helt enkelt dåligt självförtroende och dålig självkänsla? Men det går i bergochdalbanor. Ibland, känner jag mig asbra och behöver absolut ingen annan i hela världen för att känna mig bra, duglig o.s.v. Men så kommer såna här dagar då jag verkligen går över eld och vatten bara för att höra någon liten hint om det, och får jag inte det så önskar jag att jag vore död och begraven. Visst är det konstigt? Jag tror att det typ går att träna bort. Som jag alltid påstår: allt sitter i inställningen. Men det här är nog en egenskap som är..vad säger man..genetisk? Eller, alltså att den inte försvinner utan finns i oss bekräftelsehoror. Typ en gång bekräftelsehora, alltid bekräftelsehora, bara mer eller mindre.