Evelina Persson

För att kontra med det dystra/tankfulla inlägget, som påbörjades igår men som inte skrevs färdigt förrän idag, så måste jag få berätta om min morgon.

Jag vaknar men en smärre huvudvärk som går över av ett vattenglas eller två. Det första jag gör är att gå som en zombie till duschen för att duscha. Pigg som en get studsar jag ut ur duschen tar inte på mig de där vanliga kläderna jag brukar ha här hemma. De där "slit och släng"-kläderna som är det fulaste gud skådat. Utan jag tar på mig kläder som om jag skulle gå till skolan, känner mig sådär smygfin än fast jag bara ska typ ligga i soffan idag. Sen kommer jag ner och den här fantastiska min-familj-är-världens-mysigaste-känslan! Jag hör min mammas ljuva stämma från kontoret, hennes mysiga röst som man somnat till fler än en gång. Och sen märker jag att pappa farit till skogen, vilket ger den där gammeldags-känslan som jag älskar. Och sen faller snöflingar ner så harmoniskt från himlen. Det är ganska mulet, men inte alls mörkt för den skull. Det är sådär perfekt ljust ute, som det ska va på advent ungefär.

Idag ska jag skriva uppsats och pa100, men mellan varven måste jag få gå en promenad bara för att jag har sån otrolig mys-känsla!