Evelina Persson

Det känns alltid lika illa, man stalkar dom alltid lika mycket. Ex:et och hans nya vidriga tjej.. (spelar ingen roll hur trevlig/söt/snäll hon verkar va, hon är vidrig ändå) Han ska liksom va raderad ur livet, men ändå så känns det som att man är utbytt. Man tar för givet att han typ ska dö ensam och att man har den där platsen i hjärtat kvar ändå, även fast man kanske sårat honom till döds. Sen ska man självklart kolla upp dom överallt, facebook, bilddagboken osvosv, och se alla kommentarer och sånt och liksom riva upp ett sår. Det suger. Jag förstår inte att jag orkar bry mig, men man gör det ändå på något undermedvetet sätt.

Aja, det suger. Annars är jag nöjd med tillvaron! (Lasseeeeeeee ikväll!!!!)