Evelina Persson

Jag har idag tagit ett gigantiskt steg mot en förändring och förhoppningsvis en förbättring. Jag har ingen aning vad jag gett mig in i, men jag står mitt i en kaotisk tillvaro och måste göra nånting åt det. Idag tog jag första steget, det värsta av dom alla, nu kan allt bara bli bättre. Eller sämre?

Läget just nu: jag irrar omkring i värsta labyrinten och vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur detta. Känns som att jag jag nån dag för några år sen skulle gå på konsum och gick i flera år och nu har jag upptäckt vilken jävla labyrint jag hamnat i. Så känns det. Jag växlar mellan två världar, den här fasaden där jag gör allting som alla "normala" människor gör. Men inombords surrar så många tankar och känslor att jag vill slita mig själv i två delar. Jag vill helst av allt bara hålla nån i handen, vem som helst! Som säger du fixar detta, evelina. Ett litet steg till bara! och som verkligen kan fånga upp mig när jag håller på att falla tillbaka och som tvingar mig att gå framåt när jag i smyg försöker motarbeta mig själv.

När jag tänker efter och läser det föregående stycket så inser att jag inte alls gör det "normala" människor gör. Det här som att städa, laga mat, plugga osv. Jag vill inte göra det. Jag vill helst av allt bara fråga mig själv vad i hela friden som är fel och sen ändra på det. Men det går ju inte, annars vill jag göra såna roliga grejer som jag inte prioriterar/har tid med egentligen, som att läsa bra böcker, skriva massor, måla/teckna, virka, fota och allt det andra roliga som jag verkligen tycker om!

# jag har väldigt många kreativa sidor som jag aldrig får utlopp för!