Evelina Persson

Jag kom hem runt fyra idag, fick mat för att jag höll på svälta ihjäl, gjorde mig varm choklad och satte mig framför datorn och kollade på Paradise Hotel och skrattade! Helt sjukt kul och underhållande program faktiskt. Sen satte jag mig i bastun och stekte lite, helt klart jätteskönt. Nu har jag kollat på tv med mina päron och ätit chips och druckit saft, råmysigt! Allihopa gav dock upp nu och jag tänkte sätta mig en stund vid internet. Fick dock veta lite tråkiga nyheter ikväll också..

Man tror att en familj ska hålla hur hårt som helst, stå varann så nära. Men när du inte ens kommer hem på jul, när du inte ens orkar ringa och bry dig, när du inte ens vill spendera årets största familjehögtid med oss, din familj, då blir jag besviken. Det gör fan ont i hjärtat. Det kanske inte är så konstigt, men snälla, försök gör något åt det! Försök va en del av din familj i alla fall! Jag är din enda lillasyster, jag älskar dig, ser upp till dig, är stolt över dig och vill inget annat än att "lära känna" dig efter allt som varit, all historia jag lämnat bakom mig. Det har tydligen inte du. Att vi träffas två gånger per år varav en av gångerna du knappt frågar hur det är, hur det går i skolan o.s.v, då känns det inte som att du bryr dig dej det minsta. Och sen att du inte ens vill komma hem under självaste julen, när mamma och pappa erbjudit sig att betala biljetten nu när du blivit student, utan att du "måste" jobba i stället. Det finns 364 andra dagar du kan jobba, men du väljer julen. Det gör ont och det känns som att jag, vi, förlorar dig mer och mer. Jag kan inte tänka mig något värre.